Spårat

Då har faktiskt Svante fått spåra litet idag igen. Gick hyfsat, MEN det han brukar vara säker på, dvs plocka pinnar, gick sådär…missade två av fyra….hm, inte bra…

Spårade häromdagen också med Christine o Dina. Då låg det en hare i spåret – positivt att han valde att fortsätta spåra efter en snabbkoll, trots att den for upp som ett jehu! Och pinnarna tog han.

Däremot var han stundtals ganska kass i spåret. Lägger återgångar i vinklar nu igen, så han skall lära sig att gå bakåt i spåret då han tappar det. Han har ju återigen en tendens att fara iväg o leta spår framåt om han missar en vinkel. Kanske en barnsjukdom efter för mkt rapportträning… funkade att få bort framåtsträvandet på samma vis förra gången, så jag hoppas det komer att fungera nu oxå.

 

Bara att inse att han inte är någon naturlig spårbegåvning, så det är bara att träna! Ingen större ide att träna högremomenten i lydnaden om han ändå kommer att gå vilse i spåret,men jag nöter ju litet på dem ändå.

 

Uppletandet har han tyvärr en dip i, men jag skall backa till inlärningen nu igen, har det funkat med det en gång, så funkar det troligen igen.

 

Ingen hälta på nån vecka, men ömmade tyvärr på en del ställen då vi var hos sjukgymnasten sist. Suck. Borrelian eller annat? Bara man visste det åtminstone… ett nytt blodprov skulle ju visa antikroppar hursom, så man kan ju inte veta om den är borta.

 

Är i Hallsta just nu och väntar på att lill-ligisten skall vakna så vi kan gå ut i solen .

 

Har ju medvetet skrämt honom litet vad det gäller bilar, men det har gått litet överstyr. För då de tränade speedway på banan en bit bort här, medans  jag och hundarna var ute på prom i förmiddags så hade han inte velat vara utomhus alls med sin mormor, eftersom det lät så illa och han ville INTE lämna trottoaren. Men det är iallafall bättre att han är rädd än att han som förut gärna sprang fram till allt med hjul…

 

Jag har dock förklarat de senaste dagarna att det inte är någon fara, motorcyklarna vi har hört på promenaderna är långt borta, varpå jag i morse fick vakna till att världens sötaste lilla kille satt o strök mig över håret och upprepade "det är ingen fara mamma"… sötnos!

 

//M